Morgonbloggning, det blir något nytt. Anneli tyckte jag skulle lägga undan 30 minuter åt att skriva, vi får se hur det går…
Jag har personligen gått igenom flera stadier av vad jag tycker veganism är. När jag precis blivit vegetarian tror jag att jag tyckte att veganism verkade vara ett sätt att vara lite mer hardcore än vegetarianer. Med tiden blev jag själv vegan, och då handlade det om att inte aktivt fatta ett beslut, hur märkligt det än låter. I dag är veganismen ett dagligt ställningstagande som jag mår bra och känner mig hemma med. Det handlar om att inte skada andra varelser som jag klarar mig lika bra utan att skada. Detta har i viss mån även börjat smitta av sig i hur jag köper varor som inte brukar vara djurprodukter, med min studentbudget har jag ändå börjat försöka ställa om till en mer etisk konsumtion av, ja, det mesta.
Först tänkte jag gå in lite på det där mellanstadiet, ”att inte aktivt fatta ett beslut”, vilket borde förklara hur jag kom till det förhållningssätt jag har idag.
För två år sedan när jag gick runt och funderade på att bli vegan var den viktigaste frågan för mig faktiskt ”är det okej att äta ägg”. Det var så det började. För allt jag kände till om hönsindustrin antydde att den var vedervärdig, orättvis, och utsatte djuren för hemska liv och en förtidig död. Visserligen åt jag inte de döda djuren, men det skulle knappast vara möjligt att köpa billiga ägg utan hönor som satt inspärrade hela sina liv och värpte. Samtidigt var jag inte helt övertygad om att alla djur mådde dåligt av saker på samma sätt som vi, och jag hade fortfarande funderingar kring om inte ekologiska ägg borde vara helt okej.
Problemet var att det är jättesvårt att kontrollera att varenda ägg är producerat på ett okej sätt. De allra flesta företag blandar nog ägg från olika leverantörer, som kan vara olika ”okej”. Som ni kanske märker var jag redan vid det här laget inställd på att göra ”rätt”, och inte välja mat som hade producerats genom att djur hade dött, eller lidit i onödan. En förlängd vegetarianism kan man säga.
En dag i lunchbuffén på Globala Gymnasiet insåg jag dessutom att den mesta ost inte ens är vegetarisk (eftersom den innehåller löpe, ofta från får- eller ko-magar). Fram tills dess hade jag tänkt att jag skulle sluta äta ägg, men fortsätta med mjölk och ost. Sedan ändrade jag mig. Visserligen tyckte jag att det nog kunde finnas viss ost som var vegetarisk och som gjordes på mjölk från glada kor, och en del ägg som kom från sprättande höns som man kunde äta med gott samvete. Men jag valde att bli vegan för att det innebar att jag inte behövde göra det ställningstagandet. Genom att säga att ”nej, jag äter ingen ost, inga ägg, ingen honung” etc., visste jag att jag åtminstone inte gjorde något som jag tyckte var fel.
Jag hade kommit till det stadiet när det var ett ställningstagande att äta ägg eller ost, det skulle säga ”det här är okej”. Att däremot inte äta dem var en chans att i lugn och ro, utan partiskhet, undersöka vad jag tyckte var okej att äta och vad jag tyckte var oacceptabelt. Det var också vad jag gjorde, när jag åt mjölk och ägg fanns det hela tiden ett visst motstånd mot att ta reda på mer om de olika industrierna, jag kände lite att ”hur mycket vill jag egentligen veta?”. Men allt det jag fått reda på fram tills jag blev vegan hade stött min känsla av att det inte var riktigt okej med dagens djurindustri. Som vegan kände jag mig mer opartisk, på ett sätt, än jag varit tidigare, för jag åt inte dagligen de produkter som jag var skeptiskt till och ville veta mer om.
I början var jag visserligen väldigt ointresserad, jag hade hittat ett sätt att inte behöva ta ställning, som vegan spelade det ju ingen roll hur illa djuren mådde, jag stödde i varje fall inte industrin! Med tiden kom jag dock att få ett allt större intresse för just djurens förhållanden, och för om det verkligen fanns djur som levde drägliga liv. Än så länge har jag inte hittat en enda kommersiell leverantör av en enda djurprodukt som jag skulle rekommendera som helt etisk. Jag tänker inte ens ge mig in i diskussionen om insekter som Anneli tangerade, jag är lite för partisk till dem, och har inte riktigt rett ut mina åsikter i frågan. I varje fall gick jag från att vilja undvika att göra ett ställningstagande som jag senare skulle anse var fel, till att bli allt mer övertygad om att djur världen över, i alla sorters industrier, lider och dör helt i onödan.
Det är det som är grunden för min veganism i dag. Jag vet, och bevisar dagligen, att det är fullt möjligt att leva ett härligt liv utan att några djur måste födas upp i fångenskap och dö för ens skull. Jag är medveten om att livet för de flesta djur i fångenskap är kort, ovärdigt och fullt av lidande. Jag vill inte befatta mig med sådant, och jag vill absolut inte stödja det ekonomiskt, och därför låter jag bli. Jag försöker aktivt rensa bort fler av de produkter jag använder som har anknytningar till djurindustrin, från kosmetika till skodon. Det är dock som mest några få produkter, och de blir färre. Det är för mig värt besväret att rensa ut alla de kopplingar min plånbok har till djurindustrin, för jag har verkligen ingen sympati för den.
Det var nog allt, jag riskerar att bli sen till skolan nu…
//Erland
Babbelbaren 